Den dag det är dags för mig att lämna jorden hoppas jag att få göra det knall fall. Fy sjutton vilken hemsk känsla att bara gå och vänta på att det ska ske ;(
En tänkvärd vers till våra älskade vänner i deras tuffa kamp <3
Då när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller som i glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
Karin Boye
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar