31 juli 2009

Semestern slut åter till vardagen

Nu har andreas avklarat första veckan efter sin semester. Så nu är det jag och Felicia igen, vilket för tillfället är lite drygt för det är bara pappa som gäller tydligen.
Renoveringen i badrummet går vidare, nu sätts det klinker å kakel för fullt.











26 juli 2009

Ett års kalas.

I fredags fyllde Felicia 1 år. Har funderat massor på vad vi har gjort detta år för det har gått så himla snabbt. För ett år sedan låg vi på BB i mora å bara myste som en ny liten familj.
Idag har vi haft släkt å vänner på kalas. Felicia fick jätte bra presenter. Så nu slipper hon leka med sina bebis leksaker :-)
Nedan följer lite bilder från kalaset.
















19 juli 2009

Huset

Tänkte jag skulle berätta lite om vårt härliga hus. Jag gör det med bilder.





















Det var lite från vårt hus.

15 juli 2009

Semestertider

Nu har vi semester det är såååå skönt. Vi har avklarat, Björnparken i Grönklitt, Skansen, Drottningholm, Eskilstuna ZOO. Samtidigt som projekt badrum startat.
Nu följer lite bilder från den gångna veckan.











9 juli 2009

1:a riktigt höga febern

Lill skruttan har nu åkt på sin första riktigt höga feber, imorse låg den på 39,8. Inga andra symtom.
Lite alvedon, vatten och sömn verkar fungera skapligt.

8 juli 2009

Flash backs

Igår kväll så var vi på Dalecarlia Cup i Borlänge. Minnen från ett år tillbaka kom fram.
Då var det ca 24 grader varmt strålande sol å jag och Linda var tjockast på hela sportfältet :-)
Linda gick med sammandragningar å jag bara väntade att det skulle sätta igång. Det visade sig att det skulle ta 2,5 vecka till innan det satte igång hos mig å ytterligare en vecka för Linda innan deras älskade Liam tittade ut.

Magen 10/7-2008

6 juli 2009

Vad har hänt fram till nu....

Jo hur mycket som helst. Hon har 6 tänder, hasar sig framåt i spagat, reser sig upp, går när man håller i henne. Ja det är bara lite av allt som hänt de senaste 3 månaderna.

video

Nu planeras det för ett års kalas den 26/7 kl 11. Ja det har faktiskt snart gått ett år, helt otroligt.

Sen bara måste jag få berätta lite om vår underbara föräldragrupp. Vi hade 8 träffar innan bebisarna kom å då var det väl lite stelt så. Men sen alla bebisar anlänt så träffas vi mammor och några pappalediga varje vecka å fikar å pratar å bara myser, ibland blir det fler än en gång faktiskt. Det är så himla kul att få följa alla barns utvecklingar det är verkligen så olika. Ni är så super goa allihopa.

5 juli 2009

Hur två blev tre

Vi blev utredda efter flera års försök att bli tre (inga "fel" hittades). Det slutade med att vi hamnade hos IVF i falun. Vi är oändligt tacksamma för all hjälp med att få till vår älskade mirakel tjej.


Hon blev beräknad till 12/7 men vi fick allt vänta tills den 24/7 :-)
Nedan följer en lång förlossningsberättelse för den som är nyfiken.
Vi hade fått datum för förlossning den 12/7. Den 12 juli passerade och inga som helst tendenser till att det var något på G. Jag mådde hur bra som helst, klippte gräset och tvättade bilen mm. Och dom som sa att det är väldigt sällan en IVF graviditet går övertiden, jo jo.

Här i landstinget så har dom infört en UL undersökning i v41+3 för att kolla fostervatten mm. Men så länge skulle vi väl ändå inte behöva vänta. Ha trodde vi ja. Onsdagen den 23 juli bar det iväg upp till Mora BB (vi hade bestämt att vi skulle föda där å då görs det en undersökningen där). Vi fick komma in på specialistmödravården där en ryska eller liknande tog emot oss. Hon avslutade undersökningen med en gynundersökning, den värsta jag varit med om i hela mitt liv. Hon viktuppskattade till 3800-4000g. Det enda hon tyckte var att det kanske var i underkant på fostervatten nivån. Tappen var mjuk och fin så på gång var det men när?

Vi åkte hemåt igen med en kallelse till att infinna oss i på Mora BB på lördagen 08:00 om inget hade hänt innan dess. När vi kom hem så tog vi en promenad. Bestämde oss att händer inget så skulle vi åka till Sälen över dagen på torsdagen. Det var nämligen 5-dagars denna vecka där uppe som vi hade tänkt vara på, men någon bestämde sig för att vi inte skulle vara där.

På natten till torsdagen den 24 juli så vaknade jag vid 3 tiden å första tanken var, ”Nej är det dags för mens nu”. Hade som lätt molande känsla precis som när mensen ska komma. Slog mig inte då att det kunde vara något annat (man blir lite snurrig i planeten som gravid). Gick upp å kissade å somnade sedan om igen. Vaknade nästa gång vid 5 tiden av samma känsla fast lite kraftigare. Somnade om igen. Klockan 06:30 kunde jag inte ligga kvar i sängen Andreas frågade om allt var ok jag svarade att nu är det nog på G. Värkarna kom med ca 15-25 minuters mellanrum. Vi gick upp å åt frukost och slog på laptopen så vi kunde klocka värkarna. Klockan var nu ca 8 på morgonen, Andreas ringde till sin mamma för att berätta att det nog var på G nu medans jag tog en värk stående dubbelvikt. Nu var det ca 10-15 min emellan och dom höll i sig ca 1 min. Nu tyckte Andreas att vi skulle ringa till Mora jag var väl lite så där, dom är ju inte regelbundna än. Men kl 9 ringde jag väl till Mora och berättade hur allt låg till, Gunbritt hetter barnmorskan. Hon sa att vi skulle avvakta hemma tills det var ca 5-6 minuter emellan. Då tänkte jag att här får jag nog gå hela dagen innan det händer något, men jag tar väl en dusch å packar det sista. Nu började Andreas bli nervös så han fortsatte med trappan som han börjat måla om. Jag klev in i duschen och väl där inne så fick jag 2st kraftiga värkar med 6 min emellan. Jag tänkte att det var nog bara en tillfällighet, klockan var nu 09:15. Men när den 3:e och 4:e värken kom med samma frekvensinfall så tyckte Andreas att nu åker vi, jag sa ok då men det är nog bara tillfälligt. Vi lastade in allt i bilen och åkte mot Mora kl är nu 09:30 det hade alltså gått 30 minuter sen jag pratade med Mora. Andreas ringde upp förlossningen precis som vi kom överens om och dom hälsade oss välkomna. De 7 milen till Mora gick ganska snabbt då vi klockade värkar hela vägen, det var exakt 5 minuter mellan varje värk.

När vi kom till Mora så tyckte jag att vi måste ju få i oss någon lunch i alla fall, så vi svängde in på Mc Donalds. Andreas köpte en burgare å Cola åt mig å så åkte vi upp på sjukhusparkeringen å skulle äta där. Jag tyckte att vi kan ju parkera på huvudparkeringen så slipper andreas gå ut sen å flytta bilen. För så jobbiga var ju inte värkarna. Jag hann äta halva burgaren sen fick andreas flytta bilen till akutingången :-)
Vi klev in på akuten å sköterskan där förstod på en gång vart vi var på väg. Hon ringde upp å förvarnade att havande kvinna var på g. Klockan var nu 11:00. Vi möttes av Gunbritt (G i fortsättningen) som visade in oss på det rosa rummet. Genast började dom fråga oss vad vi trodde det skulle bli. G gjorde en undersökning där hon konstaterade att jag var öppen ca 4 cm. Dom kopplade på CTG och mätare av mina värkar. Vilken häftig sak det var man såg direkt när en värk var på gång. Mellan värkarna var jag helt som vanligt. Efter ca 43 min så tycker G att hon inte får någon bra kurva på bebisens hjärtljud så hon konsulterar en läkare. Men sen blir dom nöjda och CTG kopplas bort.

Min största önskan var att få bada då det gör mig så avslappnad. Så G tappade upp ett bad i det stora hörnkaret å jag får välja baddoft, tror att jag tog lavendel. Klockan 12:25 hoppar jag i badet och G lämnar rummet med sista orden att börjar det trycka på där bak så ringer du på klockan. Åå vad skönt tänkte jag här ska jag ligga länge. Hmm återigen blev det inte som jag tänkt mig. Kl 12:35 bad jag Andreas att ringa på klockan för jag trodde jag skulle skita på mig. Upp ur badet och i de snygga kläderna från landstinget. Nu presenteras jag för en av mina bästa vänner under förlossningen nämligen lustgasen 50/50.

Klockan 13:00 bestämde G för att dom skulle sätta skalpelektrod för att lättare kunna mäta hjärtljuden då bebisen rörde sig så mycket. Så då tog dom hål på hinnan så vattnet gick.
Jag är upp å står i gåstol emellanåt och testar att hänga över ryggstödet på sängen men det var ingen höjdare, förmodligen enda gången jag vart lite irriterad på barnmorskan. Nu var värkarna fruktansvärda, ja det gör ont att föda barn. Själva värkarna var väl egentligen inte så farliga utan det var den brännande känslan jag hade över blygbenet och tycket där bak som var värst. Så kl 14:10 kopplas EDA in. Det är inte lätt att ligga på sidan utan att röra sig mitt i en värk kan jag säga men det gick. Nu var det även dags för skiftbyte och in kommer underbara Nina. Nu upplever jag ett enormt tryck bakåt men min andra vän EDA är helt underbar jag får verkligen återhämta mig mellan värkarna. Men tillslut så blir även den lite klen så jag kompletterar med lustgasen. Klockan 17:09 så är mina krafter helt slut jag sover mellan värkarna och hör allting långtbort. Nu trodde jag att det skulle bli snitt men bebisen hade det bra i magen. Jag låg och skakade av matthet så jag kunde inte hjälpa till i värkarbetet så läkaren gav mig ytterligare något smärtstillande, jag fick lite nya krafter, nu är klockan 17:09.
Klockan 17:30 konstaterade Nina att problemet var att bebisen inte ville sjunka ner och rotera den sista biten. In kommer två läkare varav den ena lyfter upp mina ben i fotändan och börjar ruska benen, det var så himla skönt. Detta måste ha fungerat för nu rörde sig bebisen neråt. Antagligen var jag så spänd i hela kroppen så jag kunde helt enkelt inte slappna av. Jag får dropp mm. Pågrund av att dom blev oroliga för att bebisen skulle få syrebris så beslutade Dr Petersman och Dr Horst Feddern att det skulle bli sugklocka. Detta påbörjas kl 18:40 specialisten Feddern väljer att klippa för att ytterligare hjälpa till. Mitt starkaste minne från klippet är att efter Dr hade klippt så håller han upp saxen och säger "slö" och kastar den på instrumentbordet. Då bebisen fortfarande har en bit kvar så lägger sig en sköterska på min mage å på något vis så får jag extrakrafter och trycker så mycket jag bara kan. Det magiska klockslaget blev 18:43 då helt plötsligt ligger det en alldeles perfekt liten sak på min mage å tittar på de två filurerna som dom kallar mamma och pappa. Vi bara grät och skrattade om vart annat. Sen kom vi på att vi kanske skulle kolla vad det blev. Det blev en liten tjej precis som alla trodde.

Första tanken var hur sjutton fixar otränade tjejer detta. Jag reagerade oxå på att all smärta var som bortblåst när hon låg på magen. Man har ju hört alla som fått barn säga att det är så men jag var liksom ja ja säkert det är bara ni som glömt hur det var. Men det sjuka är att det var så. Helt otroligt hur kroppen fungerar. Först bär man något microskåpiskt i tjejmagen som helt plötsligt kommer ut och är en lite människa.

Klockan 18:53 krystar jag en gång och tydligen så räckte det då moderkakan mm kom ut. Märkte inte av det alls. Vet inte om det berodde på allt smärtstillande eller om det helt enkelt gick så bra. Har ju hört att många tycker att det var den värsta biten. Jag sys med flertaletstygn både invändigt och utvändigt eftersom jag blev klippt i samband med draget. Men vem kan tänka på att man sys när vårt mirakel ligger där vid mitt bröst. Nu har även Andreas blivit lugnare(han tyckte det blev jobbigt från kl 17 då han inte kunde hjälpa mig på något sätt) så nu åker kameran fram igen. Min underbara man som fick springa ut och in efter fruktsoppa under hela förlossningen. Tack för ditt stöd och din värme.

Sammanfattnings vis så var förlossningen precis så häftig som jag trodde att den skulle bli. Nu blev det en rätt snabb förlossning ca 12 timmar från det att värkarna blev etablerad. Jag var förberedd på en lång och utdragen förlossning. Sedan var det ju lite kul att vi fick det rosa rummet och vi fick en tjej. Sedan på samma klockslag så föddes en bebis till men vi glömde att ta reda på vem det var.

Att föda på Mora BB var det bästa beslut vi tagit. Vilken underbar personal. Alla barnmorskor och sköterskor var så positiva och hjälpsamma. Dagarna uppe Mora var jättemysiga men otroligt varma då vi nog födde på årets varmaste dag. Det som gjorde det så mysigt var att vi hade eget rum (alla får det i Mora) så Andreas kunde bo kvar och vi fick kanon hjälp med att lära oss ta hand om vår nya familjemedlem. Törs inte räkna efter hur många MMS och SMS det skickades.
Tyvärr så hann vi aldrig träffa Nina igen då hon började sitt skift kl14 på måndagen och då hade vi hunnit åka hem. Hon var suverän under hela förlossningen hon styrde å ställde med läkarna nr dom var lite ute och cyklade ibland :-)

Namnet på vår lilla tjej blev Felicia Edit Alva
Hon vägde 3650g och var 50cm lång.

Felicia
Mamma & Pappa älskar dig

Ja ha tänkte ge mig på detta

Eftersom jag är så usel på att föra anteckniga på Flisans utveckling och har familj å vänner på långt avstånd så tänkte jag tvinga mig själv med en blogg. Jag har som mål att blogga en gång i veckan till att börja med sen för vi se vad som händer :-)