Vänner i vått och torrt

Detta blir en hyllning till våra goda vänner i fam. Howe. Dom är så underbara ställer alltid upp för oss.
Som idag när det visade sig´att min kropp inte tyckte att jag skulle bada. Då ställer Erika upp å simmar med Felicia. Är så otroligt tacksam att vi har er som vänner :-)

Igår vart det en ledig dag för Felicia. Hade tid hos läkaren på BVC med både W och F. Felicia har några torr fläckar/ eksem som jag ville visa upp och så ville läkaren där träffa W oxå. Läkarens kommentar efter att ha titta på W var att fy sjutton nu känner jag med inkompetent :-)
Men nu har han i alla fall en bild av William.
Felicias utslag kan vara en reaktion på kyla och klor. Så det är bara att fortsätta smörja.

Efter BVC åkte vi en sväng på kyrkis och busade av oss lite, dock lite väl mkt barn för Felicias smak så hon var rätt lugn och behaglig :-)
Träffade även Martina och fick en härlig nyhet att Stina skall bli storasyster i Mars. Jätte grattis Jimmy och Martina.

Ett till bebis grattis eller rättare sagt ÄNTLIGEN kom lille Willmer, jätte grattis Lina S och Marcus. Nu vet ni vad det riktiga livet är.

I söndags gjorde vi en familje utflykt och testade på ett erbjudande som Gyllene Hornet i Tällberg har. Där får man bada gratis i deras stora pool om man sedan äter deras söndags buffé. Det var jätte mysigt vi var helt själva i poolen och maten var helt ok dock var ju dessert bordet det bästa, oj oj vad points det gick åt. För er som har missat det så kör jag vikt väktarna ;-)


En liten text till mina älskade ungar:

Lyckans minut

 Är det sant att jag håller ett barn på min arm

och ser mig själv i dess blick?

Att fjärdarna gnistra och jorden är varm,

och himmelen utan en prick?

 Vad är det för tid, vad är det för år?

Vem är jag? Vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår,

hur fick jag dig i min famn?

 Jag lever. Jag lever. På jorden jag står.

Var har jag varit förut?

Jag väntade visst millioner år

på denna enda minut.


Erik Lindorm


Dagens bild:

Svårt att inte smälta :-)

Denna bild fick jag av Erika Howe, W vet hur han ska hålla kvar sina tjejer :-)



Här är det lite omtumlande

Det hela började i tisdags morse med en blodblandad flytning. Jag fick komma till falun för en kontroll, men allt såg bra ut tills dom kollade vaginalt och såg fosterhinnan och att jag var öppen ca 2,5cm. så det blev omedelbart liggande transport till Uppsala.
Idag så är det forfarande oförändrat och det är jätte bra, men nu blir jag kvar här några veckor :-(. Saknar mitt stora hjärta bara.

Rapporterar här med jämna mellan rum.

Jag och bebis

Kommer inte riktigt överens. Jag får inte sitta upp i normal ställning utan får sitta halv liggandes. Vilden tycker det blir för trångt och då får jag mig några riktiga kängor, vart ska detta sluta är i v21+0 idag :-)

Published with Blogger-droid v1.6.5

Den obeskrivliga längtan efter ett barn.

Jaha snart är år 2010 över. Tänk vilket häftigt år det har varit.
Att ha den stora lyxen att få följa ett barns utveckling är så givande. Att få se dom utveckla talet, att kunna kommunicera med ord och meningar. Att få höra "mamma söt" eller "mamma stor rumpa". Det är helt underbart och som jag önskar att alla en gång får uppleva. Men tyvärr så får inte alla det, en jätte stor styrkekram till er alla kämpar där ute ni är otroliga, ni borde vara förebilder för alla för den som klarar av att leva som ofrivilligt barnlös och gång på gång få negativa besked men ändå sprida ett leende det är få som klarar det.

Nu tillhör ju vi dom IVF:are som har en otrolig tur tydligen då vi lyckats på första försöket så visst vi har inte behövt uppleva missfall och flera behandlingar. Men längtan och besvikelsen är den samma. Då vi efter flera års försök på egen hand inte lyckats och vänner och släktingar har blivit gravida och fått barn, det känns som en käftsmäll när man får ett besked att någon väntar barn men visst gläds man med dom ändå.

Det finns nu en organisation som har startats upp av ett par helt otroliga människor som verkligen kämpar för rättvisan inom IVF behandlingar. Stöd Wabbie Foundation.

Läs mer om barnlöshet och IVF här.

Barn är inget man ”skaffar” sig det är en gåva som man tilldelas.

Och nu har vi som sagt tilldelats en gåva igen den 26/5-2011 är datumet just nu. Imorgon skall vi på rutin ultraljud då får vi veta lite mera. Felicia ska få bli storasyster, vilket hon redan har berättat på dagis :-)

2011 tillägnar jag alla där ute som så gärna önskar sig den största gåvan av dom alla.

Kärlek

En förklaring till vad som har hänt mig och min familj

Det är i sådana här situationer man snabbt inser hur viktig det är med goda vänner runt omkring sig. Tack alla utan era värmande ord på FB och via sms så hade dessa dagar varit riktigt långtråkiga. Vad är det då som har hänt. Jo.

Vi beslutade oss för att göra ett syskonförsök via IVF då vi inte kan få barn naturlig väg (finns inga fel på oss men det fungerar helt enkelt inte). Så i juli började jag medicineringen och den flöt på utan några som helst bekymmer. Sen var det dags för att ta ut äggen den 3/9 och det gick över förväntan bra, fick ut hela 23 ägg vilket är extremt mycket (redan här kunde vi väl anna att det kunde bli lite jobiggt ett tag då ett snitt ligger på ca 10 ägg kanske). Vi fick tillbaka 1 ägg den 8/9 och fick sen datum för att göra ett graviditetstest den 21/9.
Det som hände nu var att jag svullnade upp rejält i magen såg ut som om jag var gravid i v20-25 men mådde inge dåligt av det, tänkte väl att det går snart ner igen då jag troligen skulle bli väldigt svälld efter så många tömda äggblåsor.
Men i måndags morse vaknade jag av en kramp som sträckte sig under revbenen och hela vägen runt till ryggen. Den släppte efter ett tag. Jag hade svårt att få imog mat då det var så trångt imagen. Tisdagen förlöpte utan problem jobbade som vanligt. Men så på onsdagen kom krampen på morgonen tillbaka igen. Då övertalade Andreas mig att ringa till IVF i Falun och berätta läget. Så det gjorde jag. Jag skulle infinna mig där så snart som möjligt så dom kunde kontrollera vad det var.
Resultatet blev följande:
Akut inskriven på Avd 38 Kvinnokliniken  i Falun då det visat sig att jag var överstimmulerad. Vad är då det jo. När man plockar ut ägg så återfylls de tömda äggblåsorna av kroppen med vätska. När man då får så många tömda som jag så blir det väldigt trång till sist, en normal äggstock är ungefär lika stor som översta delen på tummen men mina var som storleken av en stor apelsin. Och då blir det att vätskan läcker ut i buken vilket resulterar i att det sugs vätska från blodompollet istället. Och då blir man uttorkad. Inte lätt att förstå kanske ;-)
Så igår blev jag tömd på dryga 3 liter vätska i buken, gissa om det var skönt jag kände hunger och kunde ära riktigt med mat för första gången på flera dagar.
Statusen just nu är att jag fått tillbaka lite av vätskan i buken och att dom förmodligen kommer att tömma mig imorgon igen, men alla värden har blivit jätte bra så nu blir jag av med ett av droppen ialla fall. Vet ej när jag får komma hem än, blir säkert kvar till helgen.
Nu är jag riktigt pigg och sover knappt något på dagarna, första tre dagarna så sov jag nästan hela tiden. Så nog känns det att det börjar vända.
Sen kan jag ju även berätta då att det finns än så länge ett litet pyre i min mage som förhoppningsvis stannar kvar till slutet på maj 2011 ;-)
Läkaren säger oxå att det förmodligen är graviditeten som sparkade igång hela överstimmuleringen.

Bara måste ge en otolig elloge till all härlig personal här uppe dom är helt underbara. Å vad ni får slita med underbemanning å allt men inte märks det på heller kram på er :-)

Idag så har jag haf besök hela eftermiddagen det är alltid lika mysigt så har du vägarna förbi så är besökstiden 14-19 ;-)

Nu hoppas vi på en lugn och behaglig natt och att Alliansen vinner heja Rut & Rot.

Nytt år nya möjligheter

Då har vi kommit till 2010. Ska bli så spännande att se vad det året skall överraska med :-)

2009 avslutades på både drygt å jätte trevligt sätt. Söndagen innan nyår så åkte jag och Andreas på magsjuka, som tur är så klarade sig Felicia. Men kan säga att det är inte lätt att ta hand om en super pigg 17månaders samtidigt som man springer på toan hela tiden :-)

Nyårsafton firades i goda vänners sällskap. Micke, Anna-Ida, Björn, Linda och Liam kom på besök det åktes skoter och så åt vi en massa god mat förståss. Helt imponerad av att jag kunde vara vaken ända till 02:00 :-)
Men 06:30 vaknade Felicia å då är det bara att gå upp, hur trött man än är.

Det som står närmast på schemat nu är att göra klart sovrummet. Vårt matrum är numera tillfälligt sovrum. Snart så har jag min Walkincloset :-)

Fick även ett jätter roligt telefonsamtal, min allra bästatste vän Sara ska bli mamma i Juni. Grattis Sara och Abbe.
Nu önskar vi er alla Ett Gott Nytt År

Sveriges vackraste plats

Måste helt klart vara fjällen runt Funäsdalen. Vi åkte upp i måndags morse då andreas skulle jobba i ett nybygge på Ramundbergets stugby & camping. När vi kommer upp så möter oss sol, +3 grader men framför allt 2dm snö. Dagarna tillbringades med pulka åkning vilket snabbt blev en favorit hos Felicia, tyvärr så åkte vi hem redan på onsdagen. Men vi längtar redan tillbaka. bilder kommer senare. Felicia har bara sprutat fram tänder helt plötsligt, inte konstigt att hon haft feber å snorat. På söndag laddar vi för kvalmatch tilll superettan, Brage-Qviding. Hejja Brage.

Går för fullt

Den 10/8-2009 blev datumet för den stora dagen. Felica började gå för fullt på kvällen. Hon började redan i helgen att ta loite stapplande steg men nu är det mer så att hon går dit hon vill och ine kryper.
Badrummet är snart färdig kaklat. Blir så himla snyggt.

Nu har det hänt...

Igår den 4/8 reste sig Felicia upp till stående på gräsmattan hemma hos sin mormor och morfar. Som om det inte var nog med det så tog hon 4 steg oxå. Så dagen idag har gått till att resa sig upp å ta ett par steg för att sedan sätta sig pladask på rumpan igen :-)

1:a riktigt höga febern

Lill skruttan har nu åkt på sin första riktigt höga feber, imorse låg den på 39,8. Inga andra symtom.
Lite alvedon, vatten och sömn verkar fungera skapligt.

Flash backs

Igår kväll så var vi på Dalecarlia Cup i Borlänge. Minnen från ett år tillbaka kom fram.
Då var det ca 24 grader varmt strålande sol å jag och Linda var tjockast på hela sportfältet :-)
Linda gick med sammandragningar å jag bara väntade att det skulle sätta igång. Det visade sig att det skulle ta 2,5 vecka till innan det satte igång hos mig å ytterligare en vecka för Linda innan deras älskade Liam tittade ut.

Magen 10/7-2008

Hur två blev tre

Vi blev utredda efter flera års försök att bli tre (inga "fel" hittades). Det slutade med att vi hamnade hos IVF i falun. Vi är oändligt tacksamma för all hjälp med att få till vår älskade mirakel tjej.


Hon blev beräknad till 12/7 men vi fick allt vänta tills den 24/7 :-)

Nedan följer en lång förlossningsberättelse för den som är nyfiken.

Vi hade fått datum för förlossning den 12/7. Den 12 juli passerade och inga som helst tendenser till att det var något på G. Jag mådde hur bra som helst, klippte gräset och tvättade bilen mm. Och dom som sa att det är väldigt sällan en IVF graviditet går övertiden, jo jo.

Här i landstinget så har dom infört en UL undersökning i v41+3 för att kolla fostervatten mm. Men så länge skulle vi väl ändå inte behöva vänta. Ha trodde vi ja. Onsdagen den 23 juli bar det iväg upp till Mora BB (vi hade bestämt att vi skulle föda där å då görs det en undersökningen där). Vi fick komma in på specialistmödravården där en ryska eller liknande tog emot oss. Hon avslutade undersökningen med en gynundersökning, den värsta jag varit med om i hela mitt liv. Hon viktuppskattade till 3800-4000g. Det enda hon tyckte var att det kanske var i underkant på fostervatten nivån. Tappen var mjuk och fin så på gång var det men när?

Vi åkte hemåt igen med en kallelse till att infinna oss i på Mora BB på lördagen 08:00 om inget hade hänt innan dess. När vi kom hem så tog vi en promenad. Bestämde oss att händer inget så skulle vi åka till Sälen över dagen på torsdagen. Det var nämligen 5-dagars denna vecka där uppe som vi hade tänkt vara på, men någon bestämde sig för att vi inte skulle vara där.

På natten till torsdagen den 24 juli så vaknade jag vid 3 tiden å första tanken var, ”Nej är det dags för mens nu”. Hade som lätt molande känsla precis som när mensen ska komma. Slog mig inte då att det kunde vara något annat (man blir lite snurrig i planeten som gravid). Gick upp å kissade å somnade sedan om igen. Vaknade nästa gång vid 5 tiden av samma känsla fast lite kraftigare. Somnade om igen. Klockan 06:30 kunde jag inte ligga kvar i sängen Andreas frågade om allt var ok jag svarade att nu är det nog på G. Värkarna kom med ca 15-25 minuters mellanrum. Vi gick upp å åt frukost och slog på laptopen så vi kunde klocka värkarna. Klockan var nu ca 8 på morgonen, Andreas ringde till sin mamma för att berätta att det nog var på G nu medans jag tog en värk stående dubbelvikt. Nu var det ca 10-15 min emellan och dom höll i sig ca 1 min. Nu tyckte Andreas att vi skulle ringa till Mora jag var väl lite så där, dom är ju inte regelbundna än. Men kl 9 ringde jag väl till Mora och berättade hur allt låg till, Gunbritt hetter barnmorskan. Hon sa att vi skulle avvakta hemma tills det var ca 5-6 minuter emellan. Då tänkte jag att här får jag nog gå hela dagen innan det händer något, men jag tar väl en dusch å packar det sista. Nu började Andreas bli nervös så han fortsatte med trappan som han börjat måla om. Jag klev in i duschen och väl där inne så fick jag 2st kraftiga värkar med 6 min emellan. Jag tänkte att det var nog bara en tillfällighet, klockan var nu 09:15. Men när den 3:e och 4:e värken kom med samma frekvensinfall så tyckte Andreas att nä nu åker vi, jag sa ok då men det är nog bara tillfälligt. Vi lastade in allt i bilen och åkte mot Mora kl är nu 09:30 det hade alltså gått 30 minuter sen jag pratade med Mora. Andreas ringde upp förlossningen precis som vi kom överens om och dom hälsade oss välkomna. De 7 milen till Mora gick ganska snabbt då vi klockade värkar hela vägen, det var exakt 5 minuter mellan varje värk.

När vi kom till Mora så tyckte jag att vi måste ju få i oss någon lunch i alla fall, så vi svängde in på Mc Donalds. Andreas köpte en burgare å Cola åt mig å så åkte vi upp på sjukhusparkeringen å skulle äta där. Jag tyckte att vi kan ju parkera på huvudparkeringen så slipper andreas gå ut sen å flytta bilen. För så jobbiga var ju inte värkarna. Jag hann äta halva burgaren sen fick andreas flytta bilen till akutingången :-)
Vi klev in på akuten å sköterskan där förstod på en gång vart vi var på väg. Hon ringde upp å förvarnade att havande kvinna var på g. Klockan var nu 11:00. Vi möttes av Gunbritt (G i fortsättningen) som visade in oss på det rosa rummet. Genast började dom fråga oss vad vi trodde det skulle bli. G gjorde en undersökning där hon konstaterade att jag var öppen ca 4 cm. Dom kopplade på CTG och mätare av mina värkar. Vilken häftig sak det var man såg direkt när en värk var på gång. Mellan värkarna var jag helt som vanligt. Efter ca 43 min så tycker G att hon inte får någon bra kurva på bebisens hjärtljud så hon konsulterar en läkare. Men sen blir dom nöjda och CTG kopplas bort.

Min största önskan var att få bada då det gör mig så avslappnad. Så G tappade upp ett bad i det stora hörnkaret å jag får välja baddoft, tror att jag tog lavendel. Klockan 12:25 hoppar jag i badet och G lämnar rummet med sista orden att börjar det trycka på där bak så ringer du på klockan. Åå vad skönt tänkte jag här ska jag ligga länge. Hmm återigen blev det inte som jag tänkt mig. Kl 12:35 bad jag Andreas att ringa på klockan för jag trodde jag skulle skita på mig. Upp ur badet och i de snygga kläderna från landstinget. Nu presenteras jag för en av mina bästa vänner under förlossningen nämligen lustgasen 50/50.

Klockan 13:00 bestämde G för att dom skulle sätta skalpelektrod för att lättare kunna mäta hjärtljuden då bebisen rörde sig så mycket. Så då tog dom hål på hinnan så vattnet gick.
Jag är upp å står i gåstol emellanåt och testar att hänga över ryggstödet på sängen men det var ingen höjdare, förmodligen enda gången jag vart lite irriterad på barnmorskan. Nu var värkarna fruktansvärda, ja det gör ont att föda barn. Själva värkarna var väl egentligen inte så farliga utan det var den brännande känslan jag hade över blygbenet och tycket där bak som var värst. Så kl 14:10 kopplas EDA in. Det är inte lätt att ligga på sidan utan att röra sig mitt i en värk kan jag säga men det gick. Nu var det även dags för skiftbyte och in kommer underbara Nina. Nu upplever jag ett enormt tryck bakåt men min andra vän EDA är helt underbar jag får verkligen återhämta mig mellan värkarna. Men tillslut så blir även den lite klen så jag kompletterar med lustgasen. Klockan 17:09 så är mina krafter helt slut jag sover mellan värkarna och hör allting långtbort. Nu trodde jag att det skulle bli snitt men bebisen hade det bra i magen. Jag låg och skakade av matthet så jag kunde inte hjälpa till i värkarbetet så läkaren gav mig ytterligare något smärtstillande, jag fick lite nya krafter, nu är klockan 17:09.

Klockan 17:30 konstaterade Nina att problemet var att bebisen inte ville sjunka ner och rotera den sista biten. In kommer två läkare varav den ena lyfter upp mina ben i fotändan och börjar ruska benen, det var så himla skönt. Detta måste ha fungerat för nu rörde sig bebisen neråt. Antagligen var jag så spänd i hela kroppen så jag kunde helt enkelt inte slappna av. Jag får dropp mm. Pågrund av att dom blev oroliga för att bebisen skulle få syrebris så beslutade Dr Petersman och Dr Horst Feddern att det skulle bli sugklocka. Detta påbörjas kl 18:40 specialisten Feddern väljer att klippa för att ytterligare hjälpa till. Mitt starkaste minne från klippet är att efter Dr hade klippt så håller han upp saxen och säger "slö" och kastar den på instrumentbordet. Då bebisen fortfarande har en bit kvar så lägger sig en sköterska på min mage å på något vis så får jag extrakrafter och trycker så mycket jag bara kan. Det magiska klockslaget blev 18:43 då helt plötsligt ligger det en alldeles perfekt liten sak på min mage å tittar på de två filurerna som dom kallar mamma och pappa. Vi bara grät och skrattade om vart annat. Sen kom vi på att vi kanske skulle kolla vad det blev. Det blev en liten tjej precis som alla trodde.

Första tanken var hur sjutton fixar otränade tjejer detta. Jag reagerade oxå på att all smärta var som bortblåst när hon låg på magen. Man har ju hört alla som fått barn säga att det är så men jag var liksom ja ja säkert det är bara ni som glömt hur det var. Men det sjuka är att det var så. Helt otroligt hur kroppen fungerar. Först bär man något microskåpiskt i tjejmagen som helt plötsligt kommer ut och är en lite människa.

Klockan 18:53 krystar jag en gång och tydligen så räckte det då moderkakan mm kom ut. Märkte inte av det alls. Vet inte om det berodde på allt smärtstillande eller om det helt enkelt gick så bra. Har ju hört att många tycker att det var den värsta biten. Jag sys med flertaletstygn både invändigt och utvändigt eftersom jag blev klippt i samband med draget. Men vem kan tänka på att man sys när vårt mirakel ligger där vid mitt bröst. Nu har även Andreas blivit lugnare(han tyckte det blev jobbigt från kl 17 då han inte kunde hjälpa mig på något sätt) så nu åker kameran fram igen. Min underbara man som fick springa ut och in efter fruktsoppa under hela förlossningen. Tack för ditt stöd och din värme.

Sammanfattnings vis så var förlossningen precis så häftig som jag trodde att den skulle bli. Nu blev det en rätt snabb förlossning ca 12 timmar från det att värkarna blev etablerad. Jag var förberedd på en lång och utdragen förlossning. Sedan var det ju lite kul att vi fick det rosa rummet och vi fick en tjej. Sedan på samma klockslag så föddes en bebis till men vi glömde att ta reda på vem det var.

Att föda på Mora BB var det bästa beslut vi tagit. Vilken underbar personal. Alla barnmorskor och sköterskor var så positiva och hjälpsamma. Dagarna uppe Mora var jättemysiga men otroligt varma då vi nog födde på årets varmaste dag. Det som gjorde det så mysigt var att vi hade eget rum (alla får det i Mora) så Andreas kunde bo kvar och vi fick kanon hjälp med att lära oss ta hand om vår nya familjemedlem. Törs inte räkna efter hur många MMS och SMS det skickades.

Tyvärr så hann vi aldrig träffa Nina igen då hon började sitt skift kl14 på måndagen och då hade vi hunnit åka hem. Hon var suverän under hela förlossningen hon styrde å ställde med läkarna nr dom var lite ute och cyklade ibland :-)

Namnet på vår lilla tjej blev Felicia Edit Alva
Hon vägde 3650g och var 50cm lång.

Felicia

Mamma & Pappa älskar dig