Jul och ledighet

William har nu firat sin första jul å som han myst. Han mår jätte bra.
Felicia var inte det minsta blyg/rädd för tomten och hon måste ha varit väldigt snäll för oj vad paket hon fick. Julafton firades hos barnens farmor och farfar och på juldagen kom mormor, morfar och morbror på besök.

Annandagen blev en flash back på ca 5 år, Andreas var nämligen iväg och dömde annandags bandy.

Natten till annandagen var en annorlunda upplevelse. Jag vaknade av ett pipande och insåg efter några blinkningar att strömmen gått och det var Williams syrgaskoncentrator som larmade. Var bara att rusa upp och koppla över på en syrgastub istället och det var då jag hörde dånet. Det stormade något så otroligt trodde hela huset var på väg bort.
Fick ringa till Dalaenergi och nämna vårt problem med syrgasen å snacka om bra service inom en timme hade vi ström igen. Medan dom uppe på berget har fått tillbaka strömmen idag!
När vi kom ut så upptäckte vi att vedförrådets tak låg på grannens gård ca 5 meter från hans BMW.
Vägen upp till sätergläntan var i stort sett inte far bar då träden låg som plockepinn över vägen och i skogen. Men som tur är klarade sig våran lilla grupp av hus.

Sen är det så himla mysigt att ha hela familjen samlad då både Andreas och Felicia är lediga denna vecka, visserligen så ska Andreas jobba några timmar på fredag men det gör inget.

Nyår har vi valt sent om sider att fira för oss själva då vi inte vill utsätta William för infektioner och att vi bara får njuta av varandra. Året 2011 har liksom inte existerat familjemässigt.
Så nu hoppas vi på ett 2012 med så lite sjukhusbesök det bara går.

Sen en påminnelse till alla, barn är inget man kan planera å bara få. Dom väljer själva när dom kommer om dom alls kommer. Så less på alla kommentarer som att "dags för barn nu då" eller " när kommer nr 2 då?".
Tänk på vad ni säger de flesta av oss har kämpat i år för att få bli med barn.
Skänker en tanke till alla IVF kämpar där ute och hoppas verkligen att 2012 blir erat år.

Den obeskrivliga längtan efter ett barn.

Jaha snart är år 2010 över. Tänk vilket häftigt år det har varit.
Att ha den stora lyxen att få följa ett barns utveckling är så givande. Att få se dom utveckla talet, att kunna kommunicera med ord och meningar. Att få höra "mamma söt" eller "mamma stor rumpa". Det är helt underbart och som jag önskar att alla en gång får uppleva. Men tyvärr så får inte alla det, en jätte stor styrkekram till er alla kämpar där ute ni är otroliga, ni borde vara förebilder för alla för den som klarar av att leva som ofrivilligt barnlös och gång på gång få negativa besked men ändå sprida ett leende det är få som klarar det.

Nu tillhör ju vi dom IVF:are som har en otrolig tur tydligen då vi lyckats på första försöket så visst vi har inte behövt uppleva missfall och flera behandlingar. Men längtan och besvikelsen är den samma. Då vi efter flera års försök på egen hand inte lyckats och vänner och släktingar har blivit gravida och fått barn, det känns som en käftsmäll när man får ett besked att någon väntar barn men visst gläds man med dom ändå.

Det finns nu en organisation som har startats upp av ett par helt otroliga människor som verkligen kämpar för rättvisan inom IVF behandlingar. Stöd Wabbie Foundation.

Läs mer om barnlöshet och IVF här.

Barn är inget man ”skaffar” sig det är en gåva som man tilldelas.

Och nu har vi som sagt tilldelats en gåva igen den 26/5-2011 är datumet just nu. Imorgon skall vi på rutin ultraljud då får vi veta lite mera. Felicia ska få bli storasyster, vilket hon redan har berättat på dagis :-)

2011 tillägnar jag alla där ute som så gärna önskar sig den största gåvan av dom alla.

Kärlek

En förklaring till vad som har hänt mig och min familj

Det är i sådana här situationer man snabbt inser hur viktig det är med goda vänner runt omkring sig. Tack alla utan era värmande ord på FB och via sms så hade dessa dagar varit riktigt långtråkiga. Vad är det då som har hänt. Jo.

Vi beslutade oss för att göra ett syskonförsök via IVF då vi inte kan få barn naturlig väg (finns inga fel på oss men det fungerar helt enkelt inte). Så i juli började jag medicineringen och den flöt på utan några som helst bekymmer. Sen var det dags för att ta ut äggen den 3/9 och det gick över förväntan bra, fick ut hela 23 ägg vilket är extremt mycket (redan här kunde vi väl anna att det kunde bli lite jobiggt ett tag då ett snitt ligger på ca 10 ägg kanske). Vi fick tillbaka 1 ägg den 8/9 och fick sen datum för att göra ett graviditetstest den 21/9.
Det som hände nu var att jag svullnade upp rejält i magen såg ut som om jag var gravid i v20-25 men mådde inge dåligt av det, tänkte väl att det går snart ner igen då jag troligen skulle bli väldigt svälld efter så många tömda äggblåsor.
Men i måndags morse vaknade jag av en kramp som sträckte sig under revbenen och hela vägen runt till ryggen. Den släppte efter ett tag. Jag hade svårt att få imog mat då det var så trångt imagen. Tisdagen förlöpte utan problem jobbade som vanligt. Men så på onsdagen kom krampen på morgonen tillbaka igen. Då övertalade Andreas mig att ringa till IVF i Falun och berätta läget. Så det gjorde jag. Jag skulle infinna mig där så snart som möjligt så dom kunde kontrollera vad det var.
Resultatet blev följande:
Akut inskriven på Avd 38 Kvinnokliniken  i Falun då det visat sig att jag var överstimmulerad. Vad är då det jo. När man plockar ut ägg så återfylls de tömda äggblåsorna av kroppen med vätska. När man då får så många tömda som jag så blir det väldigt trång till sist, en normal äggstock är ungefär lika stor som översta delen på tummen men mina var som storleken av en stor apelsin. Och då blir det att vätskan läcker ut i buken vilket resulterar i att det sugs vätska från blodompollet istället. Och då blir man uttorkad. Inte lätt att förstå kanske ;-)
Så igår blev jag tömd på dryga 3 liter vätska i buken, gissa om det var skönt jag kände hunger och kunde ära riktigt med mat för första gången på flera dagar.
Statusen just nu är att jag fått tillbaka lite av vätskan i buken och att dom förmodligen kommer att tömma mig imorgon igen, men alla värden har blivit jätte bra så nu blir jag av med ett av droppen ialla fall. Vet ej när jag får komma hem än, blir säkert kvar till helgen.
Nu är jag riktigt pigg och sover knappt något på dagarna, första tre dagarna så sov jag nästan hela tiden. Så nog känns det att det börjar vända.
Sen kan jag ju även berätta då att det finns än så länge ett litet pyre i min mage som förhoppningsvis stannar kvar till slutet på maj 2011 ;-)
Läkaren säger oxå att det förmodligen är graviditeten som sparkade igång hela överstimmuleringen.

Bara måste ge en otolig elloge till all härlig personal här uppe dom är helt underbara. Å vad ni får slita med underbemanning å allt men inte märks det på heller kram på er :-)

Idag så har jag haf besök hela eftermiddagen det är alltid lika mysigt så har du vägarna förbi så är besökstiden 14-19 ;-)

Nu hoppas vi på en lugn och behaglig natt och att Alliansen vinner heja Rut & Rot.