RS

Igår var det dags för Williams sista Synagis spruta (skulle ha fått den förra veckan men då var han lite hängig).
Jag är glad att han fick en femte och sist spruta då vi bara för en vecka sedan nåddes av min kollegas sorg över brorsbarnets bortgång pga RS virus.

Igår och idag tar jag bussen till jobbet då Andreas är hemma och tar hand om barnen. Felicia har fått en skällhosta som äntligen börjar lugna ner sig.

Jisses vad nervig man blivit. Får smått panik så fort någon hostar till på bussen. Folk är otroligt dåliga på att hålla för munnen när dom nyser och hostar. Dom skulle bara veta vad som sprids med en enda liten host. Japp jag är skadad, blir lätt så efter denna värld vi fått lärt oss leva med.

Njuta av varandra och ta hand om varandra. Ni vet, den där extra kramen.

Glöm inte vad som är viktigast

I går nåddes jag av ett besked som rev upp all oro som man lärt sig stänga av.
En kollega till mig har förlorat ett brorsbarn, som blev 4 år, i RS-virus förra veckan. Fort gick det oxå.
Tänk att ett jävla skit virus kan ställa till det så för våra älskade barn. Här tror man att det livshotande stadiet har tagit slut, men nej då.
Så idag kommer jag att kramas extra mycket med mina barn och familj. Ni är mitt allt.

Synagis, check.

Igår var jag och William till barnmottagningen i Falun för 4:e sprutan med antikroppar mot RS-virus.
Vi började med att äntligen få ge Jenny en stor varm kram. Var så skönt att få träffa henne och prata lite. Hennes Ellinor det är en äkta fighter det.
Sen gick vi in på mottagningen och där träffade vi busiga Mira och hennes mamma. Oj vilka vildar till barn vi har :)
Väl där inne blev det en lång väntan på ordinationer och blandning av preparat. Men det är något vi är vana vi när det gäller sjukvården, vänta. William och Mira härjade på där inne och underhöll oss alla.
Nästa gång ska vi gå till BVC dagen innan och väga och sen skicka in den vikten till mottagningen dagen innan. Då kan dom få ordination och blandning klara tills vi kommer till mottagningen. Synd att vi inte kommit på det tidigare.

Till kvällen började vi fundera vad dom blandade i sprutan för William vägrade sova och var hur pigg som helst. Klockan 21:00 blev det tyst till sist.

Den här veckan har vi testat att låta William sova på dagis och det har gått jätte bra. Det är så skönt att sova ute. Snart en vecka kvar tills jag börjar jobba, och jag riktigt längtar faktiskt. Enda nackdelen är väl pendlandet men med rätt musik på hög volym så går det bra.

Sen vill vi skicka alla våra tankar till Ibukun och hans föräldrar. Kämpa älskade barn du har såååå mycket kvar att uträtta här på jorden.

Kom ihåg att lev idag som du vill leva imorgon, för imorgon kan det vara för sent!

Synagis och efterlängtad dejt

Idag bar det iväg in till Falun för tredje Synagissprutan (antikroppar mot RS virus).
William väger nu 10,5 kg.
Jag och William fick ÄNTLIGEN träffa miraklet Mira och hennes härliga mamma. Mira har haft nästan exakt samma start i livet som William så det är så intressant att prata om våra upplevelser. Synd att tiden går så fort. Nästa gång får vi ta en längre dejt :)