Fick igår kväll ett samtal från en underbar vän att dom var på sjukhus med barnet.
Imorse när jag vaknade hade jag ett sms som gjorde mig alldeles kallsvettig och smått illamående. Åter igen väcktes alla dessa minnen till liv. Våra vänner hade fått åka till Astrid Lindgrens sjukhus, barnet har RS virus. För våra barn med denna tuffa start i livet är RS det absolut sista dom behöver få. Nu vet jag att detta barn inte kommer låta ett virus vinna över det.
Älskade barn du är en kämpe <3
Sen går jag in på FB och läser inläggen i vår underbara grupp för Extremt förtidigt födda barn. Och ser att en liten pojk har fått valet att nu är det upp till dig att fixa detta, vi läkare kan inget mer göra. Åååå vad jag hatade dom samtalen minns varje samtal som om det var igår. Kämpa du goa prins, du har mycket kvar att utföra på vår jord <3.
Nu kan den här dagen bara bli bättre.
Jag och William åker till Falun för besök av sjukgymnast och lite sprutor med antikroppar mot just RS.
Och vet ni vad, det är redan torsdag igen :)
Ta hand om varandra, tänk att imorgon kanske inte kommer finnas <3
Här är några ord som jag skrev för nästan två år sedan.
"Hur ska jag kunna älska dig när jag inte vet hur allt ska bli, när jag inte ens vet om du kommer att få leva? Du skrynklar ihop ditt lilla ansikte och skriker i respiratorn, men det hörs inga ljud.
Hur ska jag våga älska dig när varje liten nedgång blir till ett avsked i mitt hjärta? När varje småsak – en bekymrad min, en pipande apparat – säger att det är dags att ta farväl?
Lilla vän, där ligger du alldeles ensam och har inte ens en mamma som förmår älska dig. Förlåt."
Ur boken Våga älska av Tina Wiman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar