Framgång och mot gång

Ja å veckorna går. Här i Falun så har det mest stått still. Jag och William är ute med vagn hela dagarna.
Man har skickat iväg alla dokument till Uppsala angående Williams Pulmonell hypertension. Dessa fick vi idag besked om att W måste behandlas i CPAP igen en stund varje dygn, dvs natte tid. Sen skall det utvärderas och sen blir det troligt vis en variant på Viagra som medicinering. Detta är ett tungt bakslag för oss då vi verkligen trodde att vi var på väg hem.

William var nämligen hem på natt permis torsdag till fredag. Det var jätte härligt och W myste massor. På fredag kväll var han med på Pelles 30 års kalas, w sov sig igenom kalaset :-)
Vi fick även underbart besök av Inger och Stig på lunchen, tror Felicia blev kär i deras lilla hund Ida.
Felicia har nu sommarlov från dagis. Jag tycker det är otroligt jobbigt att inte kunna åka iväg på någon semester med henne. Men ska man se lite positivt i att W nu ligger i CPAP så betyder det att vi kan vara ifrån W mera då det krävs personal övervakning hela tiden. Så kanske vi kan hitta på någonting.

Nej nu har vi deppat klart, detta handlar ju trots allt om kanske bara ett par veckor extra på sjukhus och vad gör väl det när vi snart har varit på sjukhus i 6 månader. Helt otroligt ett halvt år, hallå vart tog dagarna vägen?

Måste ju bara nämna hur mycket jag älskar min man, han kämpar med jobb och hålla hushållet rullande. Vet att jag just nu är usel på att visa hur mycket du betyder för mig. Men snart hoppas jag få tillbaka mina hjärna.
Är så stolt över hans framgångar på fotbollsplanen. Men du kan väl använda pincett till ögonbrynen nästa gång ;-)

Sen har vi helt otroliga föräldrar och vänner som ställer upp i vått och torrt. Ni är ovärderliga. Ni är en stor bidragande orsak till att vi orkat hålla huvudet ovanför ytan.

FELICIA mamma och pappa älskar dig över allt annat.

Fyller på med bilder senare.