Glöm inte vad som är viktigast

I går nåddes jag av ett besked som rev upp all oro som man lärt sig stänga av.
En kollega till mig har förlorat ett brorsbarn, som blev 4 år, i RS-virus förra veckan. Fort gick det oxå.
Tänk att ett jävla skit virus kan ställa till det så för våra älskade barn. Här tror man att det livshotande stadiet har tagit slut, men nej då.
Så idag kommer jag att kramas extra mycket med mina barn och familj. Ni är mitt allt.