28 apr. 2011

Ett steg framåt två bakåt

Idag har varit en jobbig dag som slutade i dur.

Det hela började med att vi igår ÄNTLIGEN fick Williams ljumskbråck opererade. Själva operationen gick jätte bra. Han kom tillbaka från op. ca kl 15:00 och kunde ganska direkt läggas i NAVA respirator igen (alltså inte i tryckkontroillerad resp.). William vaknade upp ganska så snabbt på kvällen och var sig själv.
Idag på morgonen såg allt lugnt ut. Jag och William myste i sängen och helt plötsligt började han kräkas och andas jätte häftigt. Läkaren lyssnade och sa att han extuberat sig. Jippi tänkte jag och hela läkar teamet, nu får vi testa CPAP. Sagt och gjort näsan sattes dit och respiratorn slogs över till CPAP. Vad händer?
Jo william slitar andas och går ner i puls. Han ville inte alls. Så i med tuben igen och alla bara står och skakar på huvudet, vad var det som hände????
William lugnar ner sig och dom väljer att sätta en nål för att kunna ta infektionsprover, då händer det igen. Han bara stängde av, in rusar läkarna och extuberar honom igen, i med en större tub och i med antibiotika. Och vips så är W lugn och nöjd och tillbaka i sina ursprungs inställningar.
Infektionsproverna visade en CRP på 42 (skall vara mindre än 5) så gissningen var rätt. Hoppas vi får veta imorgon vad det är för sorts infektnion.
Man tog även en lungröntgen som jag bävade för vad den skulle visa, gissa om min förvåning när läkaren kommer in å berättar att lungorna ser fina ut, bara lite BPD, vi som trott att det skulle vara mycket. :-)
Den troliga orsaken till den konstiga andningen är att W har en massa luft i tarmarna som gör att magen är svälld och trycker upp lungorna, vilket dom såg på bilderna.

Alltså lite pruttar och antibiotika så är vi snart i CPAP :-)

Match vikten idag 3273g




v34+3 idag


På väg in i transportkuvösen för avfärd till op. Och stygnen efter op.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar