Att ha den stora lyxen att få följa ett barns utveckling är så givande. Att få se dom utveckla talet, att kunna kommunicera med ord och meningar. Att få höra "mamma söt" eller "mamma stor rumpa". Det är helt underbart och som jag önskar att alla en gång får uppleva. Men tyvärr så får inte alla det, en jätte stor styrkekram till er alla kämpar där ute ni är otroliga, ni borde vara förebilder för alla för den som klarar av att leva som ofrivilligt barnlös och gång på gång få negativa besked men ändå sprida ett leende det är få som klarar det.
Nu tillhör ju vi dom IVF:are som har en otrolig tur tydligen då vi lyckats på första försöket så visst vi har inte behövt uppleva missfall och flera behandlingar. Men längtan och besvikelsen är den samma. Då vi efter flera års försök på egen hand inte lyckats och vänner och släktingar har blivit gravida och fått barn, det känns som en käftsmäll när man får ett besked att någon väntar barn men visst gläds man med dom ändå.
Det finns nu en organisation som har startats upp av ett par helt otroliga människor som verkligen kämpar för rättvisan inom IVF behandlingar. Stöd Wabbie Foundation.
Läs mer om barnlöshet och IVF här.
Barn är inget man ”skaffar” sig det är en gåva som man tilldelas.
Och nu har vi som sagt tilldelats en gåva igen den 26/5-2011 är datumet just nu. Imorgon skall vi på rutin ultraljud då får vi veta lite mera. Felicia ska få bli storasyster, vilket hon redan har berättat på dagis :-)
2011 tillägnar jag alla där ute som så gärna önskar sig den största gåvan av dom alla.
 |
  |
Fina, fina ni! :-)
SvaraRadera/A-I