Jag åkte till Falun på kontroll då jag hade blödningar, var då i v22+0.
Kl 12:30 hade jag fått tid. Dom kollade ned Ultraljud och allt såg bra ut. Dock ville överläkaren även göra ett vaginalt ultraljud för säkerhets skull. Hon påbörjar sin undersökning men avslutar snabbt, lägger sin hand på mitt knä och säger "Malin, du ska till Uppsala NU". Då hade jag öppnat mig 2,5cm och fosterhinnan var synlig. Sen gick allt jätte snabbt. Kl 13:00 lämnade den liggande transporten med mig till Uppsala.
Minns denna dag som igår. Minns att jag ringde till min bror som fick ringa mamma för på något vis klarade jag inte av att ringa henne.
Från den dagen och 3 månader framåt träffade jag Felicia kanske 10 dagar. Det var grymt.
Nu har det gått 3 år sedan. Och ni som följer oss vet ju hur mirakulöst bra vår resa gått.
Utan vår familj och alla underbara gamla och nya vänner skulle vi inte klarat detta. Ni är för evigt en stor del av vårt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar