Vi började med att äntligen få ge Jenny en stor varm kram. Var så skönt att få träffa henne och prata lite. Hennes Ellinor det är en äkta fighter det.
Sen gick vi in på mottagningen och där träffade vi busiga Mira och hennes mamma. Oj vilka vildar till barn vi har :)
Väl där inne blev det en lång väntan på ordinationer och blandning av preparat. Men det är något vi är vana vi när det gäller sjukvården, vänta. William och Mira härjade på där inne och underhöll oss alla.
Nästa gång ska vi gå till BVC dagen innan och väga och sen skicka in den vikten till mottagningen dagen innan. Då kan dom få ordination och blandning klara tills vi kommer till mottagningen. Synd att vi inte kommit på det tidigare.
Till kvällen började vi fundera vad dom blandade i sprutan för William vägrade sova och var hur pigg som helst. Klockan 21:00 blev det tyst till sist.
Den här veckan har vi testat att låta William sova på dagis och det har gått jätte bra. Det är så skönt att sova ute. Snart en vecka kvar tills jag börjar jobba, och jag riktigt längtar faktiskt. Enda nackdelen är väl pendlandet men med rätt musik på hög volym så går det bra.
Sen vill vi skicka alla våra tankar till Ibukun och hans föräldrar. Kämpa älskade barn du har såååå mycket kvar att uträtta här på jorden.
Kom ihåg att lev idag som du vill leva imorgon, för imorgon kan det vara för sent!
Din blogg är intressant så jag stannar och läser vidare. Gisses vad ni kämpat med allt.
SvaraRaderaKul att du vill läsa. Det har varit/är tufft men jisses vad det har varit värt det :)
SvaraRadera