Härligt

Helt underbart väder, solen värmer, fåglarna kvittrar och så takdropp.
Och mitt sällskap snarkar i vagnen :)
Snickarna har det riktigt fint på hustaket idag i alla fall.

Bästa tiden på året

+2 grader, blå himmel och vindstilla.
Mys i stugan vid Gimmen.

Synagis och efterlängtad dejt

Idag bar det iväg in till Falun för tredje Synagissprutan (antikroppar mot RS virus).
William väger nu 10,5 kg.
Jag och William fick ÄNTLIGEN träffa miraklet Mira och hennes härliga mamma. Mira har haft nästan exakt samma start i livet som William så det är så intressant att prata om våra upplevelser. Synd att tiden går så fort. Nästa gång får vi ta en längre dejt :)

Snögubbar och tiderns sämsta startfält i Melodifestivalen

Snögubbe produktion stod på schemat idag.
Felicia längtade till kvällen då det åter var dags för melodifestivalen, men vilken besvikelse. Inte ett enda bidrag var värt att gå vidare. Har inte vår namne Björkman bättre urval att välja på. Inga pengar från oss idag.

Känslor

Har börjat inse att det finns så många olika känslor som legat undan gömda under två år och nu sakta börjar leta sig fram och tala om att "hej glöm oss inte".
Hur kan det händ nu?
Jo vi har kunnat slappna av som familj, vi lever nästan fullt ut som en "vanlig" familj igen. Sen har det radats upp tragiska men även underbara saker.
Tänk att familjer som man aldrig har träffat eller pratat med kan kännas så nära och man gråter med dom i motgångar och medgångar. Alla minnen kommer tillbaka som ett slag i magen.
Nu vet jag vad panik ångest är.

Inser vilken stor familj vi är där ute, vi med barn som kräver så himla mkt av oss men ger bara en massa kärlek tillbaka.
Många tycker att ett medium som Facebook är löjligt, men jag kan säga att den oslagbart bästa och dessutom gratis psykolog/kurator är en grupp där som heter Föräldrar och anhöriga till extrempremturer, ni är bäst, ni förstår utan en massa förklaringar och tack för alla bra tips och idéer.

William är nu mycket friskare och växer sakta men säkert. Men det är hela tiden oro i bakgrunden, piper han inte lite nu, är han inte lite rosslig, är inte magen väldigt svälld.
Bara för att han klarar att andas själv utan syrgas innebär det inte att han är friskförklarad. Han har inte ett fullt utvecklat immunförsvar, han ligger långt efter både i vikt och längd.
All denna oro att han ska stanna av i växten eller bli sjuk, den finns där hela tiden.

Men så kommer de där dagarna som gör att man biter ihop igen. Han har passerat ett viktmål, vuxit på längden, lärt sig gå. Sådana saker gör att man bara älskar mera och blir lite starkare igen.
Felicia bara ger och ger, älskade unge när kommer dina känslor ikapp. När dom gör det så finns vi där.

Våra barn har ett så otroligt starkt band, att se lyckan i Williams ögon när Felicia kommer hem eller när hon och William leker det är underbart.

En tanke som vi vill påminna om, krama varandra lite extra, värdera vad som är värt att lägga energi på för imorgon kan allt vara över och då vill ni inte ångra varför ni inte gjort si eller så.

Än en gång en stor kram till alla som finns där för oss och tack för att vi får finnas där för er.

Titta han går

Vår lilla Skurt går. Här är bildbeviset :)