29 jan. 2016

Hallå

Snart har det gått 5 år sedan William kom till oss i en rasande fart.
Han är fortfarande lika envis.

Idag åker han längdskidor, åker skridskor på bandyskolan, spelar fotboll. Ja allt som har med idrott och ute lek att göra är det bästa han vet. 
Men tror ni vi kan koppla av och bara njuta, nej. Nu börjar tankarna snurra är det farligt för hjärtat, hur hårt kan han pressa sig, tar hans kropp stryk m.m. Ja ni ser ju hur knäpp man blir. varför bara inte vara nöjd att han faktiskt mår riktigt bra. vi ska boka en tid med hans läkare så vi får prata igenom detta.

Han önskar sig en MTB cykel så han kan cykla i jordhoppen i sommar. Och denna kille som vi inte ens visste om han skulle kunna gå. Husbygget planerades utan höga trösklar i fall han skulle sitta i rullstol m.m. Men vi är så otroligt tacksamma och har nog faktiskt lite svårt att ta in hur bra det har gått med tanke på hans start i livet.

Året 2015 blev ett år helt utan sjukhusvistelse bara det är helt otroligt. Men det beror dels på att han inte blivit sjuk samt att vi som föräldrar har lärt oss att sätta in medicinerna i rätt tid.

William börjar visa takter som en "äkta" lillebror. Retas gärna med storasyster så hon blir tokig :-). 

Felicia hon har blivit så stor nu hopn med. Hinner inte riktigt med här. Hon går på discon, vill gärna träna och framför allt tävla på längdskidor. Som en före detta tävlingsåkare (ja fruktansvärt länge sedan om man tänker efter) så blir man som mamma otroligt stolt nr man står där efterspåret och ser sitt barn köra på som en tok. Och vi som trodde att hon inte var det minsta tävlingsmänniska.