Vart tar dagarna vägen?

Imorgon är den där dagen här som man alltid tyckt varit sååå långt borta. 

Vår älskade tjej gör sin sista dag på dagis. Hon ska bli skoltjej. Svårt att ta in. 

Tur vi har vårt lilla monster som kommer att hålla ställningarna på härliga Bryggargården. 

Kom på mig själv med att känna att nu vill jag ha en läkartid hos Williams läkare Stefan i Falun. Bara för att få visa upp William hur han har utvecklats, få visa dom vad dom gjort för oss. Alla är värda en chans, se så bra det kan bli. 

Det kommer mera

Williams språk har äntligen börjat släppa. I helgen kom första riktiga tre ords meningarna. Som vi oroat oss för språket men plötsligt händer det. Och det tack vare det utmärkta samarbetet mellan förskolans pedagoger och specialpedagogen på habiliteringen. Ni gör ett otroligt jobb, vi kommer att vara er för evigt tacksamma. Tänk vilken resa vi får göra tillsammans.

Avslutningstider

Idag var det sista ridlektionen för denna termin. Felicia var väldigt bestämd med att hon skulle fortsätta rida i höst.  

Dessa mamma känslor

Idag sattes mammans känslor på prov igen. Det var dags för den årliga avtackningen av 6 åringarna på dagis. Har ju inte varit så jobbigt förut men idag var det en dag som vi tyckt varit långt borta, det var Felicias tur att bli avtackad från tiden på dagis. Vår lilla tjej har blivit en stor tjej.

Och ja, tårarna rann.
Tur att William kommer att gå kvar på Bryggargården i några år till så det inte blir ett sånt plötsligt avslut :-).