Så nära

Igår var det dags för BVC besök med William. Han var sååå nära att passera 12 kg, 11.995 kg. Han är nu hela 82 cm lång. Och vintermössan måste ha en omkrets på minst 50 cm.
Han följer stadigt sin kurva. Huvudomfånget är han nästan på normalkurvan det är längden och vikten som inte riktigt är i kapp. Men som sagt han följer sin kurva. Snart har det gott en månad sen vi slutade med hans hjärtmediciner och vi upplever ingen skillnad just nu i alla fall.
Pappan i huset är mäkta stolt då William är helt tokig i bollar. Och vilken bollträff han har dock hopplöst höger fotad. Ger man honom en boll så kan han hålla på och sparka hur länge som helst. Hoppas hoppas att hans lungkapacitet inte förstör det intresset för honom.

Felicia gjorde årsdebut i orienteringsskogen och hon tyckte det var så roligt. Det var morfar som skuggade på miniknatet, dög inte med mamma. Så härlig känsla att se hennes stolta leende när hon sprang mot mål. Så nästa vecka blir det orienteringsskola.

Hmmm när det blir tyst

I huset denna tid på kvällen tror man barnen sover, men det gör dom inte 

Felicia har krupit ner till William 

Då går vi mot höst och vinter igen då

Det var den semestern det. Denna vecka har vi börjat jobba. Men det känns helt ok då vi absolut inte an klaga på vädret. Vi har hunnit med både flytt och utflykter.
Jag fick äntligen igenom att vi skulle ut med husvagn och det var uppskattat.
William har peppar peppar fått vara frisk hela sommaren. Hoppas det fortsätter så nu även fast dagis börjar.
Idag fick Andreas och Felicia höra något som vi längtat så efter. William ropade på Felicia, eller Isia som han ropade :-)
Det börjar låssna nu med språket känns det som. Han har lärt sig säga titt ut (titt  ti) detta tack var att vi hade en efterlängtad dejt med en familj som låg på samma sal som oss i Uppsala. Han lärde sig även säga tack tack på semestern och det var goa Melwin Kandell som lärde honom det.
Nu ser vi fram emot en jätte mysig höst och vinter i vårt nya hem.