tag:blogger.com,1999:blog-8252840366664299689.post8875132426595390701..comments2014-02-27T08:17:09.434+01:00Comments on 2 st mirakel och ett husbygge senare: Pressa pressa pressaUnknownnoreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-8252840366664299689.post-44823666051305228622012-09-16T20:11:06.199+02:002012-09-16T20:11:06.199+02:00Så glad att du gillar vår blogg. Det är ett av vår...Så glad att du gillar vår blogg. Det är ett av våra budskap att den ska ge hopp.<br />Hoppas verkligen att er Emil tar sig ur snartBölänge borhttps://www.blogger.com/profile/09108169423307984750noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-8252840366664299689.post-25533532632790288862012-09-16T19:30:35.190+02:002012-09-16T19:30:35.190+02:00Hejsan! Jag har nyss hittat till din blogg och hål...Hejsan! Jag har nyss hittat till din blogg och håller som bäst på att läsa igenom allt under etiketten William. Vilken kämpe ni har! Jag läser och känner igen mig i precis allt, inser att jag inte är ensam att uppleva detta trots att det känns så ibland. Vi fick en son, Emil, i slutet av februari. Han föddes med kejsarsnitt i v.29+3 men vägde bara 500gram. Allt såg väldigt bra ut från start, ingen respirator och bara CPAP i tre dygn. Men fram på vårkanten utvecklade han svår BPD samt pulmonell hypertention och krävde alltmer syrgas. I början av juni hamnade han i CPAP eftersom han fick höga CO2-värden. Han har också hunnit med två vändor i respirator då han har fått infektioner, sedan åter tillbaka till CPAP:en. Vi försöker hålla humöret uppe, men ibland känns det bara så himla tungt! Som om vi aldrig kommer att få flytta hem. Men din blogg ger mig hopp och en positiv syn på framtiden! Stort tack för att du delar med dig av era erfarenheter. Många kramar KarinAnonymousnoreply@blogger.com